Nu är det koppel på i skogen. I går sprang de runt och jagade varandra som vanligt när det plötsligt hördes ett knak och sen blev tyst.
Ett typiskt älgknak tyckte jag.
Inga hundar i sikte.
Jag ropade på dem. Med den där hysteriska rösten man får när man inser att det visserligen inte är några jägare just här, men de kan mycket väl sitta någon kilometer bort.
Skogen är full av jakttorn.
Används de nångång så är det nu.

Mops kom tillbaka direkt. Hon är en mycket duktig Mops.
Muffin däremot, det listiga stycket, jagade som vanligt knäpptyst. Det är bättre när de skäller för då hör man var de är.

Hon kom väl efter fem minuter. Men det är jobbiga minuter. Bakifrån, precis tvärtemot där jag trodde hon var. Helt lerig och full med grankvistar och med den där galna blicken.

Här ser ni dem strax efter.
Koppel på.