All träning lönar sig, även om man inte ser effekten direkt. Mops och jag har ju gått agilitykurs och lärt in grundläggande handling och hinder. Men mesta träningen får man göra hemma. Slalom har vi själva så det är Mops bra på. Vi har inte kört 12 pinnar än, men hon hittar ingången och gör fyra pinnar helt självständigt, åtta är på gång. Gungbrädan, vippen, har vi inte hemma. Så jag försöker träna den när jag är på klubben. Det har inte blivit så ofta så vi har inte hunnit långt. Fram tills igår så har det bara gått sådär. Vi tränar in slutet först, att stå i bortre änden på brädan när den slår i marken, det är bästa sättet. Hon har gillat att vara på brädan och få godis, men har lätt hoppat ner med bakbenen när jag rört på brädan. Och det är just det där att hoppa åt sidan de inte ska göra.
Så jag har tränat och tränat på nybörjarnivå och tänkt att det här tar nog hela vintern.
Men så igår så hade hon plötsligt fattat grejen.
Hon stod still som en klippa hur mycket jag än dunsade och skramlade med brädan upp och ner.
Mycket blodpudding blev det.

Idag var vi på klubben igen och det gick bra igen. Nu fick hon springa upp själv och gunga ner, men jag håller i brädan och dämpar farten på nervägen.

Det gick kanonbra. Så är det ofta. Allt tragglande när man inte kom nånstans har plötsligt lönat sig. Och jag är glad att jag inte lät mig frestas att skynda på eller försöka ta genvägar.

Jag önskar jag hade kunnat filma, men det går inte när man har gungan i en hand och godiset i den andra.
Men jag är väldigt stolt över oss. Och Mops var stolt med och vile bara gunga om och om igen.