I dag har vi parat Muffin med hunden Max, Bagarsjön’s Quinton A La Simba.

De gillade varandra direkt.  Det blev hundkärlek  i solsken på vit snö i en hästhage.

Max är tio år, men åldern märks inte. Han är pigg och spänstig.

Vi väljer honom för hans goda temperament, han är liksom Muffin väldigt tillgänglig och öppen och orädd.

Han är snygg också, och har bra rörelser. Han blev tidigt svensk utställningschampion.

Det är ett medvetet val att välja en gammal hanhund. Vi ser att han är frisk och glad vid hög ålder. Det väger tyngre än alla veterinärintyg på en ung hund.

Muffin fyller fem i sommar. Vi gjorde en ny ögonlysning förra veckan för säkerhets skull. Den var utan anmärkning, visade inga tecken på sjukdom.

Valparna i vår första kull är nu drygt två år. Vi har skyndat långsamt, för att se att de blev bra, innan vi parade Muffin igen. Men nu gör vi det alltså.

Vi har varit och hälsat på Max förut och gillade honom direkt. Han är grå, stor, och har mycket av det där clownaktiga draget som gör pumi speciella.

Jag ska försöka filma Max  i morgon om vädret är lika bra då, så ni får se honom i rörelse.

Jag känner mig så glad och nöjd, allt gick så enkelt och okomplicerat.

Sen finns ju ingen garanti för att det blir valpar. Men Muffin och Max fick en bra dag i alla fall.

Ja, han är stor och Muffin är liten, men det är inte riktigt så stor skillnad som det ser ut på bilden.