Månad: februari 2011

Lyxliv

Standardlyckodraken Lämna en kommentar

Vandrarhemmet var fullbokat och det är lite kallt att campa. Så vi var tvungna att ta in på hotell. Vi ska tävla agility här i Kristinehamn i morgon, och Mops ska mätas så vi måste vara där tidigt.
Mops tycker hotellrummet är mycket bättre än campingstugor med hårda sängar.
Och vi kan se Mello på tv, det är ju inte heller fel.
Muffin fick stanna hemma, kanske är det jättekallt i ridhuset i morgon, jag är lite överbeskyddande, men hon hade nog bara blivit sur när inte hon fick tävla. Det är bara klass 1.
Vi rastade dem ordentligt innan vi åkte.
Det här är i slow motion:

Soffmys

lyckodraken Lämna en kommentar

Muffin softar i soffan. Nog tycker jag hon verkar dräktig, känner igen det där när man liksom pallar upp sig med kuddar för att få det bekvämt.
Hon har kräkts lite med.
Men det har ju hänt att hon gjort utan att vara dräktig också.
Hon och Mops sprang runt som tokiga i skogen idag. De hoppade över granris som låg på marken, de röjer och gallrar i skogen där vi brukar gå så det ligger träd och grenar överallt.
Då såg hon inte precis tung ut.
Men nu tycker jag hon är extra bred.

Ridhusträning

Standardlyckodraken Lämna en kommentar

Idag lyckades vi ta oss till ridhusträningen, fast det var mest is på vägen här.
Nelly fick träna med Mops. Muffin fick vara hemma. Vi har anmält Mops med oss båda som förare till en klass 1-tävling om två veckor i Kristinehamn.
Det var kul att se på, fast förstås roligare att träna. Men Mops och Nelly behövde nog träna ihop sig lite. Mops är väldigt snabb och entusiastisk, men har inte Muffins rutin, tar till exempel mycket vidare svängar.

Muffins sår verkar läkas, känns inte varmt eller svullet. Hon kunde varit med på träningen, men jag är lite överbeskyddande.
Det bästa med träningen var nog att Mops fick en anledning att ha på sin fleeceoverall när hon satt i bilen efteråt.

Sårad ängel

lyckodraken Lämna en kommentar


Muffin blev biten i halsen av granntiken Bimbo. Inte alls djupt, bara ett litet hål, men bitskador kan vara förrädiska. Jag har tvättat och sköljt med Desivon.
Hon blev inte särskilt rädd, de känner ju varandra. Bimbo har aldrig bitits förut, hon börjar väl bli gammal och grinig.

Shit happens. Men det hade inte behövt hända just nu, när vi hoppas att hon ska vara dräktig.

Vi gick en lång skogspromenad sen, jag Mops och Muffin, för att skaka av oss obehaget.

Vägen är målet

Standardlyckodraken Lämna en kommentar

Vi gick runt sjön Gerdsken, jag och Mops, medan Peter shoppade på Ica. I normala fall en trevlig liten promenad. Nu var det is överallt på stigen. Livsfarligt att gå.
Men jag kämpade på och halkade mig fram. Lättare för Mops som har fler ben.

Det är sånt man aldrig skulle göra utan hund. Halka runt på is en timme för att komma tillbaka till utgångspunkten.


Vi hittade en liten sandstrand.

Äntligen helg

lyckodraken Lämna en kommentar

Skönt att hela flocken är samlad. Hundarna saknar Nelly mycket när hon inte är här utan på sin skola.
Muffins löp slutar nu, hon kan åka med tillbaka till Sötåsen.
Mentalt är jag kvar i Skåne, hos Max familj och hos min syster som vi också hälsade på.
Muffin känner sig hemma dit hon kommer, hon intar kökssoffan utan att skämmas:

Innelekar

lyckodraken Lämna en kommentar


Det går inte att gå i skogen, is och snö där man sjunker ner för varje steg och riskerar att halka och slå sig.
Igår åkte jag buss med Mops för att sysselsätta oss. Idag har vi gjort det gamla tricket att öppna skåpsluckan. Muffin har kunnat det men sen har vi inte gjort det på länge.
Vi nöjde oss med öppna idag.
Sen ska hon hämta en grej i skåpet och stänga dörren.

Hemma igen

Standardlyckodraken Lämna en kommentar

Tredje gången. På ett koskinn.

Det var så kul med hundparning så vi stannade i Skåne en dag till. Muffin och Max parade sig en tredje gång. Inomhus den här gången, det var riktigt ruggigt ute. Och nu tyckte hundarna att jag kunde hålla mig ur vägen. De skällde ut mig i kör när jag envisats med att vara med och övervaka hängningen, det där sista momentet när de sitter fast i varandra.
Budskapet var tydligt: Det här kan vi bättre än du.

Första gången vi parade Muffin, för två år sen, med Zappa, var jag för tidigt ute, så det tog några dagar innan Muffin var redo. Sen gick det jättebra, jag tror det var på sextonde eller sjuttonde dygnet.
Den här gången åkte jag ner till Max först på femtonde dygnet, lite nervös för att det skulle vara försent. Men det var nog lagom.

Blir det inga valpar nu så har de i alla fall fått ha lite kul, hundarna.

Jag hoppas på valpar förstås. Muffin gillade att vara mamma.
Och jag vet, mycket kan gå fel. Men mycket kan gå rätt också.

Att komma hem var skönt, borta bra men hemma bäst. Och jag har saknat Mops förstås.
Vi har haft återföreningsmys här nu en lång stund.
Nu sover båda hundarna gott i soffan.
Jag ska se tv, Jakten på lyckan, strax.
Jag känner Hanna H, lite grann, hon har jobbat på GP. Jag vet att hon vet att det är en hund som är lyckan.