En dag på stan

I dag har jag och hundarna lekt turister i Göteborg. Nelly skulle på bio och jag skulle skicka tillbaka en grej på jobbet. Mops behöver stadsträning och jag tyckte synd om Muffin så hon fick följa med.

Göteborg mitt under Gothia Cup är inte precis lugnt och stillsamt. Unga spelare som drar fram överallt.
Kul att vara mitt i vimlet.

Först fikade vi på Steinbrenner & Nybergs uteservering. Sen gick jag på Avenyn med hundarna. Många vill veta vad det är för ras, men många vet också att det är pumi. Muffin älskar alla och fjäskar och viftar på svansen så fort någon tittar åt hennes håll. Mops låtsas att hon inte ser dem, med vissa undantag. En del främlingar har hon hälsat entusiastiskt på.

Sockeln på John Ericsson-statyn var svalaste platsen på Avenyn. Där satt vi länge. De som ville läsa på skylten på statyn var färre än de som ville fråga om hundarna.

När jag gått upp och ner längs Avenyn började de billiga reaskorna klämma på tån. Jag stannade och tittade i skoaffärens skyltfönster. Slutrea på Ecco-skor. Med bara en hund skulle jag inte tvekat att gå in i en skoaffär. Är där inga förbudsskyltar kan de ju säga till om de inte vill ha in hundar. Oftast är det inga problem.
Men med två pumi i en affär full med folk kändes det inte helt okej att kliva in.

När jag stått där ett tag kom expediten ut och sa att jag väldigt gärna fick komma in med hundarna.

Jag provade skor. Barnen som var i butiken flockades runt hundarna för att klappa.
Muffin tog tillfället att försöka köra ned nosen i en annan kunds väska. Hade damen kanske varit på saluhallen och köpt biffar till kvällens grillparty? Eller ligger där en begagnad tygblöja i en plastpåse? Jag försöker manövrera bort Muffin lite diskret utan att göra barnen ledsna. Då kommer en tant med rullator rullande mot vårt hörn. Mops tror att det är ett monster som är ute efter att käka små svarta hundar till middag och hoppar upp och sätter sig på skohyllan som är monterad på väggen och försöker låtsas att hon är ett par italienska skinnstövlar.
Muffin är besatt av väskan. Jag ställer mig på kopplet med ena foten och provar sko med den andra.

– Hur går det? frågar expediten. Hittar du nåt?

– Ja, de här verkar bra.

Jag har hittat ett par som passar. Hur de ser ut kvittar. Nu måste vi ut innan rullatortanten också vill klappa.

Skorna är väldigt sköna.
Mops rev inte ner skohyllan.

Men billigt blev det inte. Jag köpte ett par strumpor som låg i kassan och glömde fråga om priset i förvirringen. De var inte på rea.

Vägen är målet

20110708-060202.jpg

Det är nu det är som roligast. Sommar, semester och agility för hela slanten.
Vi var en vecka på Gotland och fick en minisemester innan tredagarstävlingen drog igång.
Mops och jag är inte så bra, vilket mest beror på att jag inte tränar tillräckligt.
Men vi tycker det är roligt.
Även om det sällan håller ett helt lopp så är de där stunderna när allt stämmer och vi förstår varandra på banan värda hur mycket som helst.

På tre dagar fick vi chans till många lopp på olika sorters banor.

Jag köpte den här bilden av fotograf Daniel trots att jag ser ful ut. Den visar rätt bra hur det är. Jag har alltid föresatsen att slappna av och ta det på lek, för jag tror det blir bättre då.
Men sen krävs det att man ger järnet och är fokuserad för att genomföra loppet.

Med bättre kondis och mer rutin kanske det går att springa runt med ett avslappnat leende.
Vi får se.