Valparnas vakna stunder börjar bli längre och allt i livet handlar inte om mat nu. De går på ostadiga ben och försöker få igång lite lek med varandra. Och har man tur kan man få en blick från de underbara blå valpögonen.
Det blir inte så mycket foton nu, för jag vill liksom inte förstöra de där magiska ögonblicken av total kontakt med att sätta en mobilkamera mellan mig och valpen.

De börjar intressera sig för vad som finns utanför valplådan, försöker titta över kanten och skäller med ibland när de stora hundarna skäller.

Snart är det dags att flytta ned valplådan till köket och låta dem komma ut och gå på golvet. Men inte riktigt än.

Månviol, Blåeld, Vide, Nässla och Humle. Det blir valparnas officiella namn.
Namn från naturen kändes rätt för denna sommarkull.
Vide och Humle är killarna.

Namnen måste bestämmas innan man registrerar valparna hos kennelklubben.
Det blir det namn som står på registreringsbeviset, Lyckodraken Nässla, till exempel.

De första lyckodrakarna, som föddes 2006, fick namn efter kakor och godsaker.

Blåeld.

Månviol.

Idag blir valparna två veckor gamla. Nu har de öppnat ögonen och öronen. Nyss när alla hundar i grannskapet började skälla på något hördes det ett litet bjäfs från valplådan som om någon liten där försökte stämma in i kören.

De sover fortfarande för det mesta, men inte hela tiden. Ibland försöker de träna sig på att gå.
Muffin har järnkoll på dem men är inte i lådan lika mycket längre utan går dit när de behöver tvättas eller är hungriga. Hålla värmen har inte varit något problem de senaste dagarna. Tvärtom. Jag har klippt bort päls på Muffin och lagt på henne en kylduk så hon inte ska bli överhettad.
Valparna ligger en bit ifrån varandra för att inte bli för varma.

Valparna börjar nu tröttna på att kravla, de försöker stå på benen. Än så länge lyckas de inget vidare, men de kämpar på.

I dag är det en vecka sen valparna föddes. Jag har vägt dem och de har fördubblat sin vikt vilket är normalt.

De blir allt skickligare på att dia och ibland är det strid om bästa spenarna.
Ofta äter de i skift, då blir det lite lugnare.
Man kan ligga uppe på magen också.

Jag roade mig med att göra en viktkurva. Den är lite fusk eftersom vi inte vägde dem riktigt förrän på tredje dan, vi hade ingen bra våg. Men alla äter och ökar.

Jag skiljer dem åt på de mycket små vita fläckarna några har på bröst och tår. De brukar försvinna när de blir större.

Valparna avancerar. Fast de varken kan se eller höra ännu lär de sig saker i valplådan.
Först att använda nosen förstås. De nosar sig fram till spenarna. Att Muffin ibland byter plats just när de hittat fram gör att det inte är alldeles enkelt.

Jag tvättar underlaget, som är tunna bäddmadrasser i bomull, i tvättmedel utan parfym för att inte störa deras nosarbete.

En del tror att jag är lat som bara hänger vid valplådan fast Muffin sköter allt själv. Men det är väldigt lärorikt att se samspelet mellan tik och valpar.
Och blir det något problem är det bättre att se det direkt, innan det hinner växa.

Jag och valparna lyckades avvärja en hotande mjölkstockning i går när jag såg att valparna var missnöjda med spenarna längst bak, det kom ingen mjölk ur dem fast de var stora och spända. Där fick de riktigt hungriga och utsövda suga tills flödet var bra.
Sånt där kan bli inflammerade bölder om man har otur.

I kampen för att få mjölk tränar de sig på att röra sig också. De kravlar och knuffar sig fram. Och nu har Muffin börjat lägga sig på rygg så att de måste klättra för att nå maten. Första förberedande agilitykursen alltså.

Sen har jag ju semester och kan verkligen unna mig den här utsikten. Andra åker till Smögen eller Smaragdkusten men jag skulle inte vilja byta med någon.

Skönast är att se hur de redan börjar inta sina coola sovställningar, gärna med hakan på varandra eller Muffins ben.

Muffins stamtavlenamn är Livet’s Driva. Och det syftar inte på drivade jakt utan hon fick namnet för att hon och kullsyskonen låg i en sån skön driva och sov.

Idag köpte vi en bättre hushållsvåg som går att väga valpar på.
Nu är de nästan tre dagar så de har ökat lite sen starten. Det börjar gå att skilja dem lite på utseendet, men det är inte enkelt.

Tik 415 gram, Tik 377 gram, Hane 422 gram, Tik 367 gram, Hane 393.

Här ligger de när jag städar valplådan: