Okej, det är mycket fokus på Muffin och hennes stora mage nu. Mops hamnar i skymundan. Och det gillar ingen pumi. Egentligen ville hon åkt runt och tävlat agility, som är det hon gillar mest. Men det blir aktiviteter hemmavid istället.

Jag tog fram flyballmaskinen för att ha nåt nytt att träna in. Mops lärde sig trampa på den när hon var unghund, men sen har vi inte tränat med den.
Flyball går ut på att hundarna hoppar fyra hinder, trampar på en pedal som gör att maskinen kastar upp en boll, hoppar med bollen i munnen över hindren tillbaka till föraren. Förarna står kvar vid starten alltså, hundarna springer själva. Och så är det två lag som springer stafett samtidigt.

Muffin kan det i sömnen. Och Mops hade nog också kunnat alla momenten nu om inte jag ställt till det.

För när jag tog fram maskinen första gången för några veckor sen glömde jag att Muffin älskar detta. Så när jag laddat maskinen och Mops gick runt den för att utforska lät jag henne göra det. För det går inte att lösa ut kastarmen från baksidan, bara genom att trampa på plattan.

Men Muffin sprang dit och stampade på plattan så Mops som stod på baksidan fick armen, eller bollen i huvudet, eller kanske bara nästan i huvudet, jag hann inte se, men hon blev väldigt rädd i alla fall.

Sen ville Mops inte gå nära maskinen.
Nu har vi tränat på att gå nära den, vi har tränat agility med maskinen utplacerad på olika ställen, hon har trampat på plattan utan att den varit laddad, och nu nått fram till att hon trampar och utlöser kastarmen.

Det är lite tveksamt fortfarande. Ni ser att hon slickar sig om nosen, för att komma över obehaget. Hon tycker ljudet är läskigt, men sätter igång det för att få köttbulle. Svansen är uppe, så hon har kontroll på läget.

Jag har filmat med samma hand som jag har köttbullen i så det är inte snyggaste filmklippet. Men jag tänker att det skadar inte att visa att allt inte går som på räls alltid. En pumi lär sig lika lätt fel saker som det man vill att de ska lära sig.

Hade jag tänkt mig för hade hon inte blivit rädd från början. Men nu när hon märker att hon själv kan styra det skrämmande ljudet kanske det ändå blev flera steg framåt än bakåt.