Valparna avancerar. Fast de varken kan se eller höra ännu lär de sig saker i valplådan.
Först att använda nosen förstås. De nosar sig fram till spenarna. Att Muffin ibland byter plats just när de hittat fram gör att det inte är alldeles enkelt.

Jag tvättar underlaget, som är tunna bäddmadrasser i bomull, i tvättmedel utan parfym för att inte störa deras nosarbete.

En del tror att jag är lat som bara hänger vid valplådan fast Muffin sköter allt själv. Men det är väldigt lärorikt att se samspelet mellan tik och valpar.
Och blir det något problem är det bättre att se det direkt, innan det hinner växa.

Jag och valparna lyckades avvärja en hotande mjölkstockning i går när jag såg att valparna var missnöjda med spenarna längst bak, det kom ingen mjölk ur dem fast de var stora och spända. Där fick de riktigt hungriga och utsövda suga tills flödet var bra.
Sånt där kan bli inflammerade bölder om man har otur.

I kampen för att få mjölk tränar de sig på att röra sig också. De kravlar och knuffar sig fram. Och nu har Muffin börjat lägga sig på rygg så att de måste klättra för att nå maten. Första förberedande agilitykursen alltså.

Sen har jag ju semester och kan verkligen unna mig den här utsikten. Andra åker till Smögen eller Smaragdkusten men jag skulle inte vilja byta med någon.

Skönast är att se hur de redan börjar inta sina coola sovställningar, gärna med hakan på varandra eller Muffins ben.

Muffins stamtavlenamn är Livet’s Driva. Och det syftar inte på drivade jakt utan hon fick namnet för att hon och kullsyskonen låg i en sån skön driva och sov.