De är sex veckor, börjar likna små hundar nu, inte bara små pälsbollar. De har liksom blivit lite högre och rangligare och mycket av deras vakna tid används för att träna de allt högre benen på att skutta och springa och hoppa.
När vädret tillåter är vi ute i trädgården. De gillar att jobba runt trädet, riva i barken, dra i gräset, gräva små gropar. All den där energin som sen ska följa dem genom livet och som vi måste kanalisera på olika sätt. När vi nu inte har turen att bo på en gård med får som måste vallas.
De växlar mellan sitt jobb vid trädet där de verkar samarbeta om uppgiften, och lekar där de slåss och jagar och smyger på varandra.
De spårar katten Tabby som brukar smyga på dem och gömma sig i buskarna. Han retas lite med dem och hoppar utom räckhåll, och de vill jaga honom i flock nu. Jag stoppar dem, för jag vill inte att de ska bli rivna.
Men de är ett effektivt litet gäng när de agerar tillsammans.
Storasyster Mops passar dem gärna – när de sover. När de är vakna tycker hon de är för jobbiga med sina vassa tänder.