Succé i ösregn

Vi anmälde till norska rasklubben KUR:s utställning i Fredrikstad fast det fanns en utställning på närmare håll samma helg, i Borås. Dels för att få en chans att träffa Teddy, Nässlas och Majas bror i Norge, dels för att vi var med på en KUR-utställning för många år sedan, i Muffins ungdom, och det var en väldigt trevlig tillställning.
Väderleksrapporten sa regn och regn blev det.
Vi fick användning för nyköpta utställningstältet, men hade vi inte haft det fanns ett cafétält att ta skydd i.

Domare var Leif Ragnar Hjorth. Han gjorde det till en show trots att det regnade mer eller mindre hela tiden och gräset blev fullt av vatten. Han framförde sin kritik med pumierna uppe på bordet – vi slapp alltså momentet ställa upp hunden snyggt framför domarbordet i regn och hörde tydligt allt domaren sa. Sen berättade han om de olika raserna och deras historia så att man lärde sig nåt även om andra ungerska raser och det blev kul även för de som inte själva ställde ut.
Och han motiverade varför han satte den ena goda hunden framför den andra.
Väldigt bra och skickligt att hålla ihop det trots vädret.

Lyckodraken Vide, Teddy, var först ut. Han var i fin form och jag tycker han är snygg och maskulin med väldigt vackert huvud. Domaren gav Very good som betyg och tyckte bröstkorgen var något för kraftig.

Maja fick betyget Excellent och fin kritik. Hon visade sig bra trots regnet och fick CK. Det fanns en till juniortik som Maja vann över i konkurrensen.

Min översättning:
”Utmärkt typ och storlek, välformat huvud, korrekt bett, fint pigment, vackra mörka ögon, välplacerade öron, mycket god hals, välvinklad, välutvecklad bröstkorg och överlinje, välformat kors, fina tassar, bra päls. Rör sig mycket bra, utmärkt temperament. ”

I öppenklassen mötte Muffin tre andra tikar. Och trots att hon inte alls gillar regn och absolut inte vill gå i vått gräs så fick Nelly henne att trava på med spänst i stegen och hon fick CK och kom etta i konkurrensen.

Min översättning:
”Utmärkt typ och storlek, något kraftigt men ändå feminint huvud. Korrekt bett. För färgen bra pigment. Kraftig musklad hals, välvinklad, välutvecklad bröstkorg, stram musklad rygg, välformat kors, utmärkt musklad, mycket bra päls. Rör sig bra från alla sidor. ”

Sen bedömdes championtikarna och vi trodde Muffin och Maja skulle möta varandra på slutet i bästa tikklassen. Men Muffin blev inte inropad, jag vet inte om de glömde henne eller om domaren gjorde en bedömning av vilka som gick vidare utan att se alla igen.
Har inte jättekoll på utställningsreglerna, och särskilt inte i Norge.

Maja vann, blev bästa pumitik. Det bidrog att hon inte tvekade att trava på i vattnet. En del andra vägrade gå. Men hon blev bästa tik även i Borås och där regnade det inte. Så nog är hon en väldigt fin pumi som vunnit både på svenska rasklubbens utställning och norska.

Sen mötte Maja bästa hanhund, som var samma som vann i Borås, Mariell de Marque Frico Fylgia-Barn, med proffsiga Lena Johansson som handler.
Hanen blev bäst i rasen även denna gång, men det känns väldigt ärofullt att nå så långt.

Maja mötte också bäste hanen i juniorklass, tror jag, jag minns inte riktigt, men hon utsågs i alla fall till bästa pumijunior och fick ta emot en tjusig vandringspokal.
På slutet fanns det en BIS-junior-final, där Maja tävlade mot juniorer av andra raser och vann.

Sen hade vi anmält Maja och Teddy till en inofficiell parklass på slutet. Jag visste inte hur en sådan gick till och det visste inte den som man anmälde sig till heller. Jag trodde man skulle gå två förare med varsin hund, men en förare skulle visa två på en gång.
Vi hade inte tränat detta alls, och de gick väl inte särskilt tjusigt utan ville hellre busa. Men pumiparet vann ändå.

Och varje gång vi vann fick vi fina priser. Fina hundleksaker, en fleecetröja som blev min räddning när jag lämnat praktiska friluftskläderna hemma och klätt mig i kavaj, en hel säck hundmat (lamm, sill och ris, hundarna gillar) och en massa grisöron och annat smaskigt.
Tjusig glasljusstake också.

Det viktiga är förstås inte att vinna utan att få hundarna bedömda av någon raskunnig som inte känner dem och vet hur underbara de är.

Men med några prisrosetter i bagaget blir man mindre deppig sen om omdömena inte blir lika bra för nästa domare.

Roligast var nog att Muffin fick så fin kritik. Att hon trots sina sju år och två valpkullar är i så fin form. (Tack vare att Nelly tränat mycket med henne). Och att domaren tyckte pigmentet på nosen var bra för en cremefärgad. Nosen var helsvart när hon var ung men har bleknat med åren, liksom pälsen.