Reflexvästar på

20140124-194223.jpg
Det går mot ljusare tider även om det inte känns så. I dag hann vi i alla fall ut innan det blev helmörkt. Jag sätter på reflexvästar ändå, ifall de skulle komma bort. Även om jag inte släpper dem lösa när jag går med alla på en gång kan en olycka hända, man kan tappa kopplet till exempel.
Och då är det bra om hunden syns.

För en vecka sen var jag och Nässla med och letade efter den lilla hunden Mushu som hade sprungit efter något djur och försvunnit i Hjortgården. Den var ute i sex dagar i snö, minusgrader och isande vindar innan den kom tillrätta, mager och trött men oskadd. Den hade en fodrad väst, som hjälpte den att hålla värmen.
Vi såg många hundspår i snön när vi letade, utan människospår bredvid, kanske var det från Mushu. Vi såg smådjur (som kanske var vattensorkar) som kilade fram under snön alldeles framför fötterna på mig, så det var nog inte omöjligt för en hund att hitta mat. Jag hann fundera mycket på vad mina hundar skulle göra om de sprungit bort. Vilken mardröm om det händer, men hur försiktig man än är går det inte att gardera sig mot allt.

20140124-202413.jpg
Nässla i Hjortgården. Det var svag is på delar av sjöarna, så ett skräckscenario var att hunden sprungit ut på isen och trillat i en vak. Men så var det inte. Den här historien slutade lyckligt. Hunden sökte sig till ett hus och lät sig lockas in med godis.

20140124-203259.jpg

Sajten fixad

Det går bra att läsa här i mobilen med.

Nu har jag äntligen flyttat över Lyckodrakens hemsida till WordPress. Tidigare var jag tvungen att använda ett program, och det programmet uppdateras inte längre, så det var bara en tidsfråga innan sajten skulle sluta fungera.
Nu slipper jag vara beroende av att använda en särskild dator, jag kan göra ändringar på sidorna från mobilen om jag vill.
Även om de flesta håller kontakt via Facebook numera är en hemsida bra för att ge en mer samlad bild över tid.
Jag har städat bort en del gammalt i flytten, men det är inte kastat.

Oh My Dog!

20140106-183216.jpg

Först Lillestrøm i Norge, sen den stora stora Stockholmsutställningen och nu två dagar på My Dog. Jag och Maja börjar få rutin på stora utställningar.
Och rutin behöver vi. Inomhus är det mycket svårare att visa upp henne. Hon ställer inte upp sig lika snyggt och det är svårt att springa snyggt på den korta biten matta.
Jag kunde förstås ha tränat på just detta, så hade vi kanske lyckats bättre i konkurrensen.
Eller också inte, det är svårt att veta. Olika domare har olika preferenser.
Jag ställde Maja i unghundsklassen.
I Stockholm fick hon Very Good. På söndagen på My Dog fick hon Excellent, CK och hamnade som fjärde bästa tik och fick Reserv-cert. Reserv-cert betyder inget, men man fick en stor rosett. Vi gillar rosetter. Det blir roliga bilder att titta på sen när man blickar tillbaka.
Maja kan inte bli champion förrän hon fyllt två år, så inte ens om vi fått cert hade det haft någon betydelse mer än äran.
I dag på My Dogs andra dag fick hon excellent men inte ck.
Domarens synpunkt på pälsen ”not in best coat” kanske syftar på att pälsen är lite väl mjuk. Klippningen skäms jag inte för. Jag har klippt som jag tycker hon är snyggast. Och den irländske domaren dagen innan tyckte samma päls var bra.

Det har varit otroligt roligt att vara med Maja på dessa stora utställningar. Tågresa både till Oslo och Stockholm, bo på hotell i Stockholm, vara med i rasmontern i Stockholm och går runt på mässorna med en hund som inte stressar upp sig utan glatt hälsar på alla människor och hundar som kommer fram och inte har problem att slappna av när matte vill ta en fika mitt i vimlet.
Hon verkar bli precis den pumi jag siktat på. Mycket motor, mycket arbetslust kombinerat med god självkänsla och god social förmåga. Och så ett snyggt yttre.
Jag fotograferade oss när vi speglade oss i polishusets vägg på väg till Svenska mässan i morse och tänkte ”Oh my dog! Vad fin hon är”

20140106-183247.jpg
Domarkritiken från Stockholm:

20140106-183409.jpg
Domarkritiken från My Dog:

20140106-183927.jpg

20140106-184534.jpg