Först Lillestrøm i Norge, sen den stora stora Stockholmsutställningen och nu två dagar på My Dog. Jag och Maja börjar få rutin på stora utställningar.
Och rutin behöver vi. Inomhus är det mycket svårare att visa upp henne. Hon ställer inte upp sig lika snyggt och det är svårt att springa snyggt på den korta biten matta.
Jag kunde förstås ha tränat på just detta, så hade vi kanske lyckats bättre i konkurrensen.
Eller också inte, det är svårt att veta. Olika domare har olika preferenser.
Jag ställde Maja i unghundsklassen.
I Stockholm fick hon Very Good. På söndagen på My Dog fick hon Excellent, CK och hamnade som fjärde bästa tik och fick Reserv-cert. Reserv-cert betyder inget, men man fick en stor rosett. Vi gillar rosetter. Det blir roliga bilder att titta på sen när man blickar tillbaka.
Maja kan inte bli champion förrän hon fyllt två år, så inte ens om vi fått cert hade det haft någon betydelse mer än äran.
I dag på My Dogs andra dag fick hon excellent men inte ck.
Domarens synpunkt på pälsen ”not in best coat” kanske syftar på att pälsen är lite väl mjuk. Klippningen skäms jag inte för. Jag har klippt som jag tycker hon är snyggast. Och den irländske domaren dagen innan tyckte samma päls var bra.

Det har varit otroligt roligt att vara med Maja på dessa stora utställningar. Tågresa både till Oslo och Stockholm, bo på hotell i Stockholm, vara med i rasmontern i Stockholm och går runt på mässorna med en hund som inte stressar upp sig utan glatt hälsar på alla människor och hundar som kommer fram och inte har problem att slappna av när matte vill ta en fika mitt i vimlet.
Hon verkar bli precis den pumi jag siktat på. Mycket motor, mycket arbetslust kombinerat med god självkänsla och god social förmåga. Och så ett snyggt yttre.
Jag fotograferade oss när vi speglade oss i polishusets vägg på väg till Svenska mässan i morse och tänkte ”Oh my dog! Vad fin hon är”

Domarkritiken från Stockholm:


Domarkritiken från My Dog: