Vi har tävlat i ett ridhus i Varberg där vi aldrig varit förr. Det var lite trångt, blev tajt mellan hindren, men var roliga banor.
På lördagen i klass 1 blev det bara diskar, men det var roliga lopp. Nässla gick väldigt bra men fick en tass på A-hindret när hon inte skulle, på näst sista hindret. Maja gick bitvis dit jag ville. Vi behöver mer träning men hon tycker det är kul.
På söndagen var det Mops tur. Hon gick jättebra i både hopp och agility men jag visade otydligt i hopploppet så hon tog en tunnel från fel håll. Nässla gick kanonbra i hopploppet och fick noll hinderfel och 0,04 sekunders tidsfel. Det hade inte blivit pinne även om hon klarat tiden för det var få starter och bara tre pinnar. Men så duktigt att klara en klass 2-bana så bra.
I agilityn var det bara Mops som sprang. Hon går snabbt genom slalom även på tävling nu vilket gör att vi slipper de där sekundernas tidsfel vi brukade få.
Hon tog kontaktfälten också, och Nässla gjorde det med i agilityettan.
Jag tränar inte längre att hon ska stanna på kontaktfälten, det funkade ändå inte. Jag bara klickar och belönar när de tar fälten rätt på träning. Det är en enklare metod att köra med än running contacts om man inte har balanshinder på tomten.
Och jag tar aldrig om om det blir fel, det där att de ska gå tillbaka upp och ställa sig. Mops blir låg av allt som kan uppfattas som tillrättavisningar. Jag vill inte att hon ska fundera på om hon ska stanna på plan, hellre fullt ös och fel än rätt och tveksamt.

Jag var inställd på att jag och Mops aldrig skulle ta pinnar i klass 2 med de snävare tiderna men nu är vi plötsligt med i leken. Trots sin inte så effektiva hoppteknik får hon bra tider. Väldigt roligt.

Inte så bra som Sway som vann agilityn, dock. Kristin Tuomisto är superskicklig och skickar honom på långt avstånd så att hon själv får kort väg att springa. En fröjd att se dem.