Nu har alla valparna flyttat

   

En efter en har de gett sig av till sina nya familjer. Nu är det inga valpar kvar i huset. 

Lite tomt känns det, men mest bra, för de kommer att bli mycket väl omhändertagna och förhoppningsvis inte ge de nya ägarna bara gråa hår utan också mycket glädje. 

 Det är en del av nöjet med att vara hunduppfödare – att göra människor glada. 

     

Bonusvecka med Calle

Vi behåller ingen valp i den här kullen, vilket känns lite sorgligt. Men en pumi kräver att få jobba och träna och göra saker. Tre är vad jag klarar. Två kan vänta tillsammans medan den tredje tränar.

Jag har hittat väldigt bra hem till alla valparna, så de kommer att få det bättre än de skulle fått som en i flocken här. Hade jag haft ambition att ha en stor kennel hade detta varit läget då jag skaffade fodervärd. Men vi tar det lite lugnt och avvaktar med det. Kanske nästa kull om dessa valparna utvecklas och blir så bra som jag hoppas.

Calle, Lyckodraken Callisto, är den som flyttar sist. Att ha honom kvar några dagar som ensam valp har varit en stor bonus. Han har tagit plats i flocken och självklart blivit allas gullegris. Inte minst har det varit roligt att se hur de andra hundarna agerar. När alla valparna var kvar lät inte Maja någon annan än Muffin leka med dem. När de sprang fram till Nässla och Mops ställde hon sig emellan. Nu gör Calle lite som han vill och även Mops och Nässla har börjat tycka att den lille med de vassa tänderna är ganska kul. Nässla som brukar agera polis stoppar honom om han försöker jaga katterna. 

   
 Hon är en ansvarsfull storasyster. Hon gillar inte att han biter i henne med de sylvassa tänderna, men han får ligga nära i soffan.

  
Mops tycker det är väldigt kul att låta sig jagas av honom. Maja låter honom vinna i brottningsmatcher och lär honom slänga sig på marken som en fotbollsspelare när något blir läskigt.

P1040290

Nu ser jag framemot att få mer tid till träning av Maja, Mops och Nässla. För visst hade det varit roligt att få börja träna med en valp. Men jag har ju tre valpar här som visserligen hunnit bli några år, men fortfarande behöver lära sig massor.

Och det ska bli så roligt att följa valparna hos sina nya ägare.

P1040392

Sista helgen med gänget

  

De är åtta veckor. De är stora. De ska flytta. De har varit hos veterinären och fått id-chip. 

Det är så svårt att fatta att de pyttesmå valparna snart ska bita i någon annans tår och kissa på någon annans golv. 

Jag har vägt dem. Man kan tycka att det är onödigt, men det är ändå en koll att allt är som det ska. De växer och mår bra. (Tillägg 21/6: det är inte exakt för jag väger dem på vanlig människovåg nu. Jag vägde igen nu på söndagen. De siffrorna inom parentes)

Aquila 3,4 kg

Callisto 3,1 kg (3,4)

Capella 2,5 kg (2,9 kg)

Draco 3,2 kg (3,5 kg)

Spica 2,5 kg (2,7 kg)

Små krokodiler, sju veckor

Nu är det ett väldigt hålligång på valparna. De äter mer och mer och tycker torrfoderbitarna de får som smakprov är det godaste som finns. 

De älskar att slita sönder saker. De fick en papplåda när det var regnigt ute och kastade sig genast över den:

 
Ja, lådan syns knappt för de sitter uppe på den och runt den. 

Jag ska försöka ta bilder på dem en och en idag. 

Tänker att de ska få träna lite bilåkning också. På torsdag ska de på veterinärbesiktning och vaccination. 

Så här mycket väger de nu:

Aquila 3,2 kg

Callisto 2,9 kg

Capella 2,5 kg

Draco 3,2 kg

Spica 2,4 kg

Sen har vi firat mormor Muffins nioårsdag som var 12 juni. De stora hundarna fick märgben. 

Dags att sluta dia

Nu tycker Maja de kan äta själva. Hon visar med stort tålamod att det inte är okej att hänga i spenarna längre. 

Hon gör lite olika, men hon är aldrig arg på dem. Det är mer som en lek där hon lär dem reglerna. 

Små grävare

Capella (Cider), Spica och Draco

Idag hade vi bra väder igen. Valparna har jobbat i trädgården. De har grävt hål och beskurit buskar och träd.

De är i ständig rörelse.  

De hade kamp om leksakerna också, och herrepåtäppan-lek i tunneln. 

 

Aquila och Draco

  

Callisto och Spica

 

6 veckor, nu är de roliga

Valparna börjar bli små hundar nu, med mycket egna idéer. Det gäller att ge dem många grejer om man vill ha kvar tår och näsa. 

De äter rejäla portioner mat nu och diar inte mycket. De skulle vilja, men Maja låter dem inte så ofta. 

Idag var det lite sol och värme på eftermiddagen så då fick de springa och leka i gräset. 

Här är kort på alla med vad de väger idag. 

Aquila, 2,4 kg

 

Callisto, 2,3 kg


 

Capella (Cider), 1,9 kg


 

Draco, 2,5 kg

 

Spica A. Mariell, 1,9 kg