Jag  fick plötslig lust att åka till fjällen. Och Elda ville göra något på egen hand, utan de äldre hundarna. Så vi bokade biljett på nattåget och åkte till Abisko för att gå första etappen av Kungsleden.

Elda fick en ny klövjeväska, den jag hade var för stor för henne. Den nya passar perfekt och var mycket praktisk att ha på turen, det finns ett handtag så att det går att lyfta hunden och bära. Det gjorde jag över hängbroarna som har ett läskigt vasst metallgaller som golv, och gungar och känns livsfarliga.

Gå på spång var roligare. Elda fick gå först. Det var koppeltvång på leden, eftersom det är renbetesmarker. Vi hade ett långt elastiskt koppel. Vi såg renar ganska nära några gånger.

Att vandra var en strapats, det var ofta regnigt och blåsigt, och temperaturen låg runt noll grader på nätterna. Men det var tryggt och säkert. Fast vi oftast bodde i det medhavda tältet gick vi mellan stugor och hade möjlighet att övernatta där om vi ville.

Jag blev tröttare än Elda. Hon bar inte så tungt, bara lite hundmat, för hon är ju inte så gammal. Jag hade tagit med ett regntäcke åt henne, och det kom till användning när vi rastade och det blåste mycket. På natten sov hon i min sovsäck och vi hade det båda varmt och mysigt.

Elda gillade att vandra, det gör väl de flesta hundar. Förutom renar fanns det harar och många spännande fåglar att titta på. Och väldigt mycket människor, eftersom vi gick samtidigt som Fjällräven Classic med tusentals deltagare. Det var bra för Elda behöver social träning. I början skällde hon på alla vi mötte, men på slutet skällde hon bara när någon sa hej.

Nästa år blir det nog en ny etapp. Det var roligt att vandra, bekvämt med stugorna och att kunna ta vatten ur bäckarna och dricka.