Elda och jag drog till fjälls i mitten av augusti. Vi vandrade på Kungsleden för tredje året i rad, den här gången blev det etappen mellan Hemavan och Ammarnäs. Landskapet och vädret var väldigt varierande, ingen dag blev den andra lik. Här var inte lika mycket vandrare som på de två etapper längst upp i norr vi gått tidigare år.

Både jag och Elda har rutin på vandring nu och klarar oss bra även om det är regnigt och blåsigt. Andra dagen fick regnkläderna visa vad de dög till. De höll tätt, men efter timmar i hällregn var det gott när solen till sist tittade fram igen.

Elda bär sin mat. Hon gillar att bära klövjeväskan. Jag blir alltid trött långt före hunden, så hon blir aldrig utsatt för någon särskild påfrestning. Vi gick ungefär en mil om dagen. Fördelen med att bo i tält är att vi slår läger när vi vill, jag måste aldrig pressa mig för att hinna fram. Nackdelen är att packningen blir lite tyngre. 15 kilo vägde ryggsäcken när jag startade, sen blir det lättare allt eftersom jag äter upp maten.

Elda tycker det bästa är när vi får se renar. Leden går genom deras betesmarker så det blev många tillfällen.

En annan höjdpunkt var när vi kom upp till högsta punkten på den här etappen och hittade snö.

Uppe på kalfjället fanns inga mygg eller knott, men på lägre höjd var de jobbiga några gånger. Vi hade inte med något myggmedel men varsitt knottnät som räddade oss från att bli uppätna. Här väntar Elda medan jag sätter upp tältet. Hon sitter i sin värmesäck och har myggnätet på huvudet.

Värmesäcken är bra på raster också, när det blåser eller regnar. Och inne i tältet kan den vara sovsäck. Fast helst sover Elda i min sovsäck.

Vi vandrade i åtta dagar. Det finns ingen mobiltäckning, men många STF-stugor där man kan köpa mat och även sova om vädret blir för dåligt. Dessutom fanns några raststugor. Och det är ingen risk att gå vilse om man följer leden.

När vi kom till Aigertstugan lyxade vi till det och sov i ett av deras hundrum. Vi fick hela rummet för oss själva och kunde torka våta grejer framför vedspisen.

Sista biten nedför fjället till målet i Ammarnäs gick vi i strålande sol och med lätt packning.

Nu är vi hemma igen, men längtar tillbaka till det enkla självklara livet på vandring.