Valparna äter och sover. Allt är lugnt och tyst. Jag hör bara små smaskande ljud när de diar och små pip när Elda tvättar dem.

När de sover djupt i en liten hög går Elda upp för att äta, dricka och rasta sig lite snabbt. Sen vill hon in till dem igen.

De andra hundarna får inte komma in i sovrummet. Maja skulle vilja, hon vill nog hjälp till med valparna. Men Elda klarar det så bra själv.

Jag vägde dem igår. Det var inte så lätt för Elda hör dem pipa även om hon är ute och vill omedelbart in till dem.

Här är deras vikter och ordningen de föddes:

Svart hane 311 gram

Svart hane 220 gram

Svart tik 244 gram

Fako hane 343 gram

Annars hänger jag vid lådan och betraktar underverken. Redo att rycka in om det skulle hända något. Min närvaro behövs inte egentligen för Elda är så försiktig, kliver aldrig på dem, lägger sig aldrig på dem. Hon bäddar inte och krafsar runt med filtarna heller, som tikar ibland kan göra om de har jobbiga eftervärkar.

Men jag tänker att Elda ändå uppskattar att ha sällskap och att jag släpper ut henne ur rummet när hon vill ut.

Och de är så fina att se på. Valparna varken ser eller hör ännu men de använder luktsinnet för att kravla till spenarna. Och när en valp piper det allra minsta är Elda där direkt och tar hand om den.