Valparna är nu inne på sin tredje vecka. De sover längre perioder och är också vakna lite längre. När de var två veckor öppnade de ögonen. Nu verkar det som de börjar använda sin syn. Allt oftare möter de min blick när jag tittar på dem.

De kan kissa och bajsa själva, nu blir det mera tvätt och städning.

Snart kommer de att vilja se världen utanför valplådan. Idag har jag klippt deras små klor så de inte ska riva Elda när de diar. Hon har fortfarande gott om mjölk till dem.

Valparna i vargkullen är nu inne på sin tionde levnadsdag. De börjar nu ha lite vakna perioder när de försöker resa sig på benen och gå. De har fördubblat sin vikt. Det börjar bli trångt för dem vid spenarna.
Nu väger de (i gram): Zeke 685, Freke 557, Gråben 611, Gullfot 641, Tusse 545, Gullegrå 600, Tassa 620

Ta-dam! Nu är Eldas valpar registrerade hos kennelklubben. Lyckodraken presenterar stolt – VARGKULLEN!

Vi har haft många vargobservationer i Västsverige senaste tiden. Jag är inte helt säker men jag tror att jag själv såg en springa förbi på lite håll när vi var ute i skogen för ett tag sen. Så temat blir VARG som en hyllning till alla hundars förfader.
Hanarna heter Gråben, Freke och Zeke. Tikarna heter Gullegrå, Gullfot, Tassa och Tusse.

Freke är en av Odins vargar. (Den andre heter Gere, men då tänker folk på Richard Gere, så det skippade vi). Zeke är vargen i Kalle Anka. Gråben, Gullegrå, Gullfot, Tassa och Tusse är så kallade noanamn, ord som folk använde för att inte behöva nämna det farliga man var rädd för vid sitt rätta namn. (Varg är också från början ett noanamn för ulv.) Tassa finns kvar i ordet tassemarkerna.

Gråben är den gråfödda hanen. De andra blir troligtvis också grå i olika nyanser som vuxna. När de är lite äldre så det går att ta enskilda porträtt ska vi presentera dem närmare.