Fem veckor, nu trappar vi ned mjölken

Idag är valparna fem veckor. Nu får de mera mat och Elda behöver inte ge dem di så ofta. Det går redan ganska bra på nätterna. De diar vid midnatt och klarar sig sen fram till fem, sex på morgonen.

Idag hade vi besök av valpköpare, i morgon kommer nästa besök. Det är bra för valparna att träffa nya människor nu, och uppleva nya saker. De är öppna och nyfikna på omvärlden.

Här är foton från idag på de fyra små underverken:

Kuling. En cool kille. Han är en stor gosig nallebjörn som gillar bus.

Virvelvind. Minste hanen som har vit fläck på hakan. Han är lätt och snabb och lika tuff som de större syskonen.

Sunnan. Tiken. Hon kommer att bli ljusgrå, hon har redan börjat bli ljusare i pälsen och är vit under tassarna. Hon är vänlig och bestämd. Låter inte brorsorna sätta sig på henne.

Storm, den ljuse hanen. Han gillar mat. Och leksaker. Och allt som gör livet glatt.

Nu bor de i köket

Valparna flyttade först ned till sin hage i köket på dagtid. Nu sover de där på natten också. Mer plats att springa och leka på och mer liv och rörelse runt omkring.

De äter från fat, men diar också för fullt. Elda går in och ut ur hagen som hon vill.

Idag kom provsvar från Kolla masken-labbet. Valparna har inte mask och vi behöver inte ge dem avmaskingsmedel.

Jag skickar in nytt prov sen när de är sju veckor för säkerhets skull.

Förr trodde man att alla hundvalpar alltid fick spolmask av sin mamma och därför måste avmaskas flera gånger. Det står fortfarande så i böcker om hunduppfödning. Men bara cirka fem procent av hundar i Sverige har spolmask.

Så de senaste kullarna har jag skickat in bajs för att se om de har mask istället för att ge maskmedel rutinmässigt. Hittills har ingen haft mask.

Nu leker de utanför lådan

Valparna tycker det är dags att flytta ut ur lådan nu. De vill utforska omvärlden. De leker med varandra och annat som finns i närheten.

De låter också. Skäller och gläfser och har sig.

Efter ett tag blir de trötta.

Valparna tre veckor

Idag är det tre veckor sen de föddes. De har öppnat ögonen, de kan gå, om än lite vingligt, och de har blivit sociala.

På bilden överst är det Lyckodraken Sunnan som snackar med mig, eller kanske med mamma Elda som sitter bredvid. De biter, utan tänder, i mina fingrar och i varandra.

Det kan brottas med varandra också.

Det är nu dags att börja ge dem smakportioner av fast föda.

Lyckodraken Storm har börjat få mörkare pigment på nosen och läpparna, och lite på tassarna.

Lyckodraken Virvelvind har en vit fläck under hakan.

Och här är Lyckodraken Kuling:

De har provat sin korg, som de ska sova i sen när de flyttar ned i köket och blivit för stora för valplådan. Den fick godkänt!

… och de växer. Och ser.

Nu har Eldas valpar öppnat ögonen. På bilden Storm, som är den som är lättast att fånga på bild med sin ljusa färg.

De svarta är lika söta, och när de flyttar ut ur sin mörk låda blir det lättare att fotografera dem.

Jag vägde dem idag. De två största har nu passerat enkilosgränsen:

Kuling: 1083 gram

Virvelvind: 872 gram

Sunnan: 946 gram

Storm: 1095 gram

Två veckor och allt går bra

Idag är Eldas valpar två veckor. De har börjat resa sig och ta sina första stapplande steg, ibland anar jag ett öga som håller på att öppnas. De sover allt längre stunder när de ätit.

Elda äter massor av mat och har gott om mjölk till dem. Alla har vuxit och det börjar bli trångt när de ska dia.

De är väldigt mysiga. Jag klappar på dem och känner mig lycklig. Så mjuka och varma.

Vindkullen registrerad!

Nu har valparna fått sina officiella namn och registreringsnummer. Efter en del funderande så blev temat vindar. Det har stormat och blåst här dagarna runt deras födelse. Och en pumi gillar ju alltid fart och fläkt.

De har börjat resa sig på benen så smått nu. Men mest är det äta och sova som gäller.

Här är Lyckodraken Storm längst till vänster, sen Lyckodraken Virvelvind, hanen som är minst i kullen, Lyckodraken Kuling och längst till höger Lyckodraken Sunnan, den enda tiken.