Elda på dejt med Gonzo

Elda+Gonzo

Nu hoppas vi på valpar igen. Elda började löpa sex månader efter förra löpet. Den gången parade vi med Cezar, Oviksfjällens Robin. Det blev inga valpar då, jag tror att Elda blev dräktig men fick nån smitta så att fostren resorberades. Nu parade jag efter mycket funderande Elda med en av Cezars söner istället.

Skallabackens Gonzo blir snart åtta år. Han är svensk och dansk utställningschampion, så det är en rastypisk och snygg kille. Vi har träffat Gonzo många gånger och gillar honom skarpt. Gonzos pappa är alltså Cezar som är tolv år och i livet. Gonzos mamma Bennaz Mm-Myzlih Unn-Mack dog nyligen, 14,5 år gammal. Hon var svensk agility- och hoppchampion och aktiv högt upp i åren.

Gonzo är röntgad med HD B (normala höfter) och ED 0 (normala armbågar). Han är kollad för patellaluxation utan anmärkning. Han ögonlystes utan anmärkning när han var två år. Vi gjorde om ögonlysningen inför parningen för att vara säker på att han inte har någon allvarlig ögonsjukdom. Det är ju fördelen med att använda en äldre hane – man kan kolla hur det blev. Nu vid nästan åtta års ålder har han en liten grumling av linsen i kanten av ena ögat. Katarakt partiell cortex främre lindrig står det i protokollet. Det är inget som kommer att påverka honom. Eftersom det är långt mellan ögonlysningarna kan ögonlysaren inte bedöma om det är ärftligt, beror på en skada eller är en åldersförändring. Katarkt, grå starr, är inget problem i rasen pumi. Jag anser att det inte är någon risk att para med Gonzo på grund av detta. Tvärtom tycker jag att det är en bra kombination. Gonzo har syskon som utmärkt sig både på agilitybanan och i utställningsringen. Han är inte använd i avel tidigare. Inavelsgraden i kombinationen blir 0,6 procent.

Elda, Lyckodraken Ljungeld, är tre år. Hon är röntgad med HD A/B (normala höfter) och ED 0 (normala armbågar). Hon är patellakollad och ögonlyst utan anmärkning i år. Elda bär inte anlag för ögonsjukdomen PLL, partiell linsluxation. Båda hennes föräldrar är DNA-testade och fria. Eldas bästa utställningsresultat är Excellent på My Dog i år. Hon har genomfört godkänt vallanlagstest NHAT och BPH (beskrivning personlighet hund) med skott.

Elda och Gonzo parade sig tre gånger på hästgården i Skåne där Gonzo bor. Går det som vi hoppas föds det valpar i januari som blir klara att flytta till nya hem i mitten av mars.

Är du intresserad av en valp från den här kombinationen, mejla lyckodraken@me.com och berätta kort vem du är och varför du vill ha en pumi. Det går inte att lova någon att köpa valp innan de är födda och innan vi träffats, men jag sparar dina uppgifter så hörs vi av senare.

Här är fler bilder på Gonzo och Elda:

Fantastisk fjälltur

Elda och jag drog till fjälls i mitten av augusti. Vi vandrade på Kungsleden för tredje året i rad, den här gången blev det etappen mellan Hemavan och Ammarnäs. Landskapet och vädret var väldigt varierande, ingen dag blev den andra lik. Här var inte lika mycket vandrare som på de två etapper längst upp i norr vi gått tidigare år.

Både jag och Elda har rutin på vandring nu och klarar oss bra även om det är regnigt och blåsigt. Andra dagen fick regnkläderna visa vad de dög till. De höll tätt, men efter timmar i hällregn var det gott när solen till sist tittade fram igen.

Elda bär sin mat. Hon gillar att bära klövjeväskan. Jag blir alltid trött långt före hunden, så hon blir aldrig utsatt för någon särskild påfrestning. Vi gick ungefär en mil om dagen. Fördelen med att bo i tält är att vi slår läger när vi vill, jag måste aldrig pressa mig för att hinna fram. Nackdelen är att packningen blir lite tyngre. 15 kilo vägde ryggsäcken när jag startade, sen blir det lättare allt eftersom jag äter upp maten.

Elda tycker det bästa är när vi får se renar. Leden går genom deras betesmarker så det blev många tillfällen.

En annan höjdpunkt var när vi kom upp till högsta punkten på den här etappen och hittade snö.

Uppe på kalfjället fanns inga mygg eller knott, men på lägre höjd var de jobbiga några gånger. Vi hade inte med något myggmedel men varsitt knottnät som räddade oss från att bli uppätna. Här väntar Elda medan jag sätter upp tältet. Hon sitter i sin värmesäck och har myggnätet på huvudet.

Värmesäcken är bra på raster också, när det blåser eller regnar. Och inne i tältet kan den vara sovsäck. Fast helst sover Elda i min sovsäck.

Vi vandrade i åtta dagar. Det finns ingen mobiltäckning, men många STF-stugor där man kan köpa mat och även sova om vädret blir för dåligt. Dessutom fanns några raststugor. Och det är ingen risk att gå vilse om man följer leden.

När vi kom till Aigertstugan lyxade vi till det och sov i ett av deras hundrum. Vi fick hela rummet för oss själva och kunde torka våta grejer framför vedspisen.

Sista biten nedför fjället till målet i Ammarnäs gick vi i strålande sol och med lätt packning.

Nu är vi hemma igen, men längtar tillbaka till det enkla självklara livet på vandring.

Tyvärr, inga valpar i sommar

Så trist. Elda verkade helt klart dräktig, magen växte. Men sen slutade den växa och gick i stället tillbaka. Vi gjorde ultraljud hos veterinär och där finns inga valpar.

Vi tror att Maja fick en infektion som sen smittade till de andra hundarna. Det var en liten ögoninflammation, lite slem i ögonvrån, lite röda slemhinnor, inget som kändes allvarligt. Men det är ett av sätten herpes kan yttra sig på. Ofarligt för de vuxna men slår ut foster och valpar.

Jag brukar isolera mig från omvärlden när tikar är dräktiga, minns när Muffin fick kennelhosta en gång på en agilitytävling och sen gick tom. Men det är svårt och tråkigt, så den här gången tänkte jag att jag åker på några roliga grejer ändå. Det var dumt, men nu är det försent att ångra sig. Och det kan gå fel på så många sätt ändå.

Elda är glad och pigg. Hon gick från att vara stillsam och lugn till att rusa runt och jaga katter på några dagar. Vi är lite ledsna, för vi har flera blivande pumiägare som hoppades på en Elda-Cezar-valp. Nu parar vi igen nästa gång Elda löper. Kanske blir det en annan hane eftersom Cezar hinner bli ännu äldre.

Elda på vallkurs

I helgen var vi på Mårtensby gård utanför Uppsala där SvkFur ordnade valläger. När jag anmälde till detta trodde jag Elda skulle löpa i slutet av maj, så att vi skulle hinna med vallningen först. Nu hann hon precis gå ur löpet och var inte på topp. Men det är ju mest jag som behöver lära mig, och för mig var det nog mest en fördel att ha en lite mer dämpad hund.

Fåren var mycket vältränade och lugna. Stundtals gick det riktigt bra, men vi blev fort trötta, mentalt. Det är mycket att hålla i huvudet.

Det var roligt också att titta på dem som kommit lite längre och se hur skickligt hundarna flyttade fåren.

På söndagen gjorde vi ett anlagstest för kroppsvallare. Vi var lite trötta men blev godkända på testet. Först är det en social del, en sorts mentaltest light, där hunden ska hanteras av främmande, gå genom en grupp människor, följa föraren utan koppel, hoppa ett hinder, höra ett plötsligt ljud, komma på inkallning och gå genom en grupp hundar. Hundar som inte klarar detta får inte fortsätta till del två som är testet med fåren.

Med fåren ska hunden visa att den har anlaget att balansera flocken, så att den vill hålla ihop fårflocken och fösa fåren mot föraren. Det kan göras utan närkontakt med fåren, med hunden utanför fållan.

Bilden (tagen av Ulla Olsson) visar när vi närmar oss fårfållan. Elda springer före och fåren flyttar sig från hunden. Sen tappade Elda intresset lite och vi fick gå in i fållan och fortsätta där. Det här är bara ett anlagstest, inget prov. Man behöver inte kunna valla för att göra det. Men det är en fördel om hunden har haft kontakt med får.

Här är Eldas testprotokoll. Det är FCI:s officiella test, samma görs i hela Europa.

Jag hoppas vi ska kunna fortsätta med vallträning. Fast vi får vänta till hösten om Elda får valpar. Det är svårt att hitta ställen att valla på med kroppsvallande hundar. De flesta som håller på med vallning har bordercollies, som vallar annorlunda.
Det är mycket roligt att få arbeta med det som hunden ursprungligen är framavlad för.

 

Elda + Cezar = sant!

Idag har Elda varit på dejt med Cezar hos Borgarmarkens kennel. Cezar heter Oviksfjällens Robin i stamtavlan och är en gentleman som redan är pappa till flera fina valpar.

Det blev parning enligt alla konstens regler, och båda var väldigt mycket med på noterna. Det regnade, så det blir inga tjusiga bröllopsfoton, men några mobilbilder fick jag till i alla fall.

Vi mötte våren på Kinnekulle

Maja, Elda och jag har haft tre underbara dagar på Kinnekulleleden. Sista dagen fick vi sällskap av en pumin Vincent med matte, och då blev det ännu roligare.

Vi startade vid Kinnekullegården på fredagen, gick till Lasse i bergets grotta och sov där i vårt tält. På lördagen gick vi längre, först till Blombergs station och sen norrut till Kinnekulle camping i Hällekis. Det var väldigt vacker natur, fast träden inte slagit ut än. Leden går genom skog och betesmarker, lite upp och lite ner, men inte några svåra passager. Vi såg många dovhjortar och en och annan ekorre.

Vi pausade vid Råbäcks hamn och tog sen in på campingplatsen. Toaletter och varmvatten kan vara värt att betala för. Sen anslöt Vincent med matte på söndagen, de bor på Kinnekulle och hade kunde alla stigar.

Vill ni vandra utan större strapatser är det här en jättebra led.

IMG_1493

Maja och Elda bär sin mat och sina täcken som de har på natten för att inte frysa i tältet.

Elda på ögonlysning

DSC_5288

Vi åkte till Vänersborg för att göra ögonlysning och patellakoll på Elda, Lyckodraken Ljungeld. Det var kennelklubben som ordnade, det blir lite billigare än att boka veterinär själv. Det var inga fel i ögonen och knäna var stabila. Nu har vi kollat allt (egentligen behövs bara höftröntgen för att kunna använda henne i avel) och allt är bra.