Valparna tre veckor

Idag är det tre veckor sen de föddes. De har öppnat ögonen, de kan gå, om än lite vingligt, och de har blivit sociala.

På bilden överst är det Lyckodraken Sunnan som snackar med mig, eller kanske med mamma Elda som sitter bredvid. De biter, utan tänder, i mina fingrar och i varandra.

Det kan brottas med varandra också.

Det är nu dags att börja ge dem smakportioner av fast föda.

Lyckodraken Storm har börjat få mörkare pigment på nosen och läpparna, och lite på tassarna.

Lyckodraken Virvelvind har en vit fläck under hakan.

Och här är Lyckodraken Kuling:

De har provat sin korg, som de ska sova i sen när de flyttar ned i köket och blivit för stora för valplådan. Den fick godkänt!

… och de växer. Och ser.

Nu har Eldas valpar öppnat ögonen. På bilden Storm, som är den som är lättast att fånga på bild med sin ljusa färg.

De svarta är lika söta, och när de flyttar ut ur sin mörk låda blir det lättare att fotografera dem.

Jag vägde dem idag. De två största har nu passerat enkilosgränsen:

Kuling: 1083 gram

Virvelvind: 872 gram

Sunnan: 946 gram

Storm: 1095 gram

Två veckor och allt går bra

Idag är Eldas valpar två veckor. De har börjat resa sig och ta sina första stapplande steg, ibland anar jag ett öga som håller på att öppnas. De sover allt längre stunder när de ätit.

Elda äter massor av mat och har gott om mjölk till dem. Alla har vuxit och det börjar bli trångt när de ska dia.

De är väldigt mysiga. Jag klappar på dem och känner mig lycklig. Så mjuka och varma.

Vindkullen registrerad!

Nu har valparna fått sina officiella namn och registreringsnummer. Efter en del funderande så blev temat vindar. Det har stormat och blåst här dagarna runt deras födelse. Och en pumi gillar ju alltid fart och fläkt.

De har börjat resa sig på benen så smått nu. Men mest är det äta och sova som gäller.

Här är Lyckodraken Storm längst till vänster, sen Lyckodraken Virvelvind, hanen som är minst i kullen, Lyckodraken Kuling och längst till höger Lyckodraken Sunnan, den enda tiken.

Valparna en vecka

Nu är det en vecka sen Elda födde sina valpar. Allt har gått mycket bra. De har fördubblat sin vikt. De äter mer och sover längre stunder i sträck. De har ännu inte öppnat ögon eller öron men de har blivit skickligare på att snabbt ta sig fram till spenarna när de vaknat. Ibland reser de sig lite men det går inte att kalla det för gå ännu.

De har också gjort en del ljud som liknar skall. Det händer när de är missnöjda över att inte komma fram till mjölken fort nog eller när inte mjölken kommer direkt när de trampar med tassarna.

Elda reagerar direkt om de piper eller gnäller – det betyder oftast att de behöver kissa eller bajsa. Men de där missnöjda små skallen struntar hon i.

Elda äter mycket mat nu när hon ger di. Hon får samma som vanligt fast i större mängd. Vi ger Mush som är fryst rått kött, ben, organ och grönsaker. Det har högt energiinnehåll. Normalt räcker det att ge lite, det finns utrymme för att ge större portioner utan att fylla magen.

Tiken håller valparna rena när de är så här små, så det behövs inte så mycket städning i lådan.

Det är roligt att sitta och titta på dem och fundera på vilka personligheter de blir när de blir större. Fako-hanen syns bäst på kort, men de svarta är också små ljuvliga underverk. Jag vill behålla dem alla, men det går ju inte. Jag får försöka njuta av dem den här korta men intensiva tiden.

Valparna växer

Valparna äter och sover som små valpar ska. De är nu fyra dagar.

Jag vägde dem igen och det är ingen tvekan om att de får i sig mjölken. Sen påverkas förstås siffrorna av om de nyss ätit.

Stor svart hane: 470 gram

Liten svart hane: 326 gram

Svart tik: 430 gram

Fako hane: 495 gram

Elda går ur lådan ibland när de somnat för att gnaga tuggben eller chilla lite med resten av flocken.

Oftast sover hon med dem. Hon bäddar med filtarna för att göra små gropar där de kan ligga. Och om någon valp har svårt att komma ur gropen när det är matdags nästa gång kan hon hålla ned kanten med tassen eller nosen så att passagen blir lättare.

Lugnt i valplådan

Valparna äter och sover. Allt är lugnt och tyst. Jag hör bara små smaskande ljud när de diar och små pip när Elda tvättar dem.

När de sover djupt i en liten hög går Elda upp för att äta, dricka och rasta sig lite snabbt. Sen vill hon in till dem igen.

De andra hundarna får inte komma in i sovrummet. Maja skulle vilja, hon vill nog hjälp till med valparna. Men Elda klarar det så bra själv.

Jag vägde dem igår. Det var inte så lätt för Elda hör dem pipa även om hon är ute och vill omedelbart in till dem.

Här är deras vikter och ordningen de föddes:

Svart hane 311 gram

Svart hane 220 gram

Svart tik 244 gram

Fako hane 343 gram

Annars hänger jag vid lådan och betraktar underverken. Redo att rycka in om det skulle hända något. Min närvaro behövs inte egentligen för Elda är så försiktig, kliver aldrig på dem, lägger sig aldrig på dem. Hon bäddar inte och krafsar runt med filtarna heller, som tikar ibland kan göra om de har jobbiga eftervärkar.

Men jag tänker att Elda ändå uppskattar att ha sällskap och att jag släpper ut henne ur rummet när hon vill ut.

Och de är så fina att se på. Valparna varken ser eller hör ännu men de använder luktsinnet för att kravla till spenarna. Och när en valp piper det allra minsta är Elda där direkt och tar hand om den.

Valparna är här!

Igår födde Elda fyra fina valpar. En svart tik, två svarta hanar och en fako hane. De svarta blir troligen grå.

Allt gick lugnt till och alla äter och verkar må bra. Elda är en supermorsa precis som Maja och Muffin. Hon tvättar dem och ser till att alla kissar och bajsar. Det finns gott om mat till dem så det är tyst och lugnt i lådan. Valparna äter tills de somnar.

Det blir inte så bra foton på svarta valpar i dunklet i valplådan men den ljusa syns bättre. På bilden nedan har den somnat med Majas tass som kudde. En av de svarta hanarna ligger bakom, mätt och nöjd. En hänger i mjölkbaren och tikvalpen har somnat mellan Majas framben.

God fortsättning!

Nu är Elda i sjunde veckan. Jag kan känna valparna sparka i magen om jag lägger handen mot när hon vilar.

Vi har en skön helg, huset är fullt med folk och det finns alltid någon som har tid att klappa hundar och gå promenader. Vi har ingen snö, men det är fint ändå.

I väntans tider

elda

Fem veckor har gått sen Elda och Gonzo parade sig första gången. Nu går det att säga säkert att hon är dräktig. Jag har sett den speciella slemflytning som är ett säkert tecken. Magen har börjat växa också. Nu hoppas vi att allt går bra. Vi håller oss borta från allt där det kan finnas kennelhosta eller andra smittor. Vi är inte i Stockholm på den stora hundutställningen och kommer inte att besöka My Dog i januari heller.

Om det blir som vi hoppas kommer valparna att födas runt den 10 januari. Det är så roligt att vänta på valpar.