Nu har vi varit hos veterinären. En tur som krävde planering för att få plats med alla i vår lilla bil. Mops och Muffin fick sina vaccinationer samtidigt nämligen. Valparna fick åka i den stora buren i baksätet, Muffin på sätet bredvid och Mops i bilbälte i framsätet. Sen hade jag med en extra bur att sätta valparna i inne hos veterinären.

Vi har ju tränat en del på bilåkning och det gick väldigt bra. Ingen kräktes eller dreglade eller bajsade i buren.

Veterinären var noggrann och böjde och sträckte alla leder och gick igenom allt och ingen valp tyckte det var jobbigt. Utom chippet då, då pep några av dem, men det var sista momentet.

Enda noteringen var att Vide bara fått ned en testikel i pungen än. Det var så med Dumle i första kullen, men då kom den andra kulan ned några veckor senare. Har inte andra testikeln kommit ned när Vide är sex månader betalar jag tillbaka en del av priset.

Annars var alla utan anmärkning på alla punkter. Inga navelbråck, inga kroksvansar och inga bettfel. En jättebra veterinär som tog så fint och mjukt i valparna och fick alla att känna sig trygga.

Hemresan gick också bra utan att någon mådde illa.
Så jag tror det går bra för valparna som ska åka långt sen, då slipper de också trängas med syskonen och får sitta och mysa i någons knä.

Jag lyckades hålla isär vilken valp som var vilken också, så att rätt id-nummer hamnade på rätt registreringsbevis.
Nu ska jag skriva in numren på köpekontrakten. För i natt är det sista natten med gänget. I morgon åker tre av dem till sina nya familjer och på lördag blir det bara Nässla kvar hos oss.
Det känns sorgligt, men samtidigt roligt, för valparna är redo för nya äventyr nu.

Jag tog inga bilder hos veterinären, hade fullt upp med att hålla reda på valpar och papper. Så det blir en gammal bild, där alla fem lyckats fastna samtidigt, när de hade stulit mina foppatofflor. Nu väntar en värld av nya skor att stjäla och strumpor att dra i.

Muffin blev biten i halsen av granntiken Bimbo. Inte alls djupt, bara ett litet hål, men bitskador kan vara förrädiska. Jag har tvättat och sköljt med Desivon.
Hon blev inte särskilt rädd, de känner ju varandra. Bimbo har aldrig bitits förut, hon börjar väl bli gammal och grinig.

Shit happens. Men det hade inte behövt hända just nu, när vi hoppas att hon ska vara dräktig.

Vi gick en lång skogspromenad sen, jag Mops och Muffin, för att skaka av oss obehaget.

Trodde inte röntgenbilderna skulle hinna bli avlästa så snabbt. Men intyget för Mops låg i posten i dag.
Och det var bästa tänkbara besked. A på höfterna och 0 (utan anmärkning) på armbågarna.
Så tänderna må sitta lite tokigt på min prinsessa, men inuti sitter benen som de ska.