Calle blir kalenderpojke

 

Calle, 6 veckor

 
Bilden på när Callisto gnager på sin pinne vann i rasklubbens kalendertävling för juni. 

Jag har skickat in en bild varje månad, tagen i den månaden förstås, och det har varit en bra anledning att fotografera hundarna mera. 

För även de månader jag inte vunnit har det blivit fina bilder att visa på Facebook och ha här på bloggen. 

Jag har ingen systemkamera men med valpar hemma skulle jag vilja ha det, en som jag kunde ta skarpa bilder med även när hundarna är i rörelse. 

Men utvecklingen går så snabbt så det känns dumt att investera mycket pengar i en kamera som är omodern om några år. 

Annars har vi semester och tar det lugnt i värmen.  Jag har klippt alla hundarna kort. 

Maja ska på utställning i Norge i början av september men det hinner nog växa ut till dess. 

Nässla, Maja, Mops och Muffin

Första delkursen klar

Jag har fått diplom :).

Jag går svenska kennelklubbens uppfödarutbildning och första delen, som handlade om anatomi är klar nu.

Sen fortsätter det till hösten.

image

Det är en mycket bra utbildning, inte minst för möjligheten att få prata med uppfödare av andra raser. Jag är glad att mina snälla grannar i byn som har Sweet Bishamons kennel tipsade om den för jag hade glömt bort att den skulle vara.

Personligheterna kartlagda

Nu har protokollen från SKK:s nya mentalbeskrivning BPH kommit. Det var alltså ungtikarna Maja och Nässla som testades. Beskrivaren noterade vad han såg där och då. Mycket tycker jag stämmer med min uppfattning om de båda hundarnas personlighet, Maja är mer intresserad av främmande människor än Nässla, till exempel.
Men Nässla är mer intresserad av lek med föremål än Maja. Där visar testet tvärtom, vilket jag tror berodde på att den testledare som Nässla fick negativ erfarenhet av i första momentet stod vid leksaken.

Det var ändå intressant att vara med på det. Resultatet som det presenteras i Hunddata är svårt att tolka. I avelsdata går det att få fram spindeldiagram och sammanfattningar. Jag lägger in diagrammen här. Eftersom bara nio pumi genomgått BPH än går det inte att dra många slutsatser om rasgenomsnittet. Men ju fler pumi som gör desto sannare blir bilden.
Först Majas diagram:

20130904-113609.jpg

Sen Nässlas:

20130904-113733.jpg

Personlighetsbeskrivning

Nu har Maja och Nässla varit på BPH, Beteende- och personlighetsbeskrivning hund. Intressant. Båda förvånade testledaren med att vara mycket uthålliga på att få fram godis, som var ett av momenten.
Ihärdigast av alla hundar de testat där, typ.
Ingen av dem reagerade på skotten. Annars kändes det som att det här att vara social med främmande människor slog igenom på andra moment också. Framförallt Nässla blev mindre lekfull och nyfiken än hon skulle varit om testledaren inte varit precis bredvid. Det började med att testledaren skulle känna igenom hunden och titta på tänder, något de är vana vid sker på ett bord. På marken gick det inte så bra. Nässla löpte så vi startade sist.
Varken Maja eller Nässla beskrevs som ”ljudlig” men i verkligheten har de ju båda väldigt nära till skall.
Ja, jag har försökt göra MH några gånger förut och inte fått plats så det var bra att få gjort detta nu.
Resultatet kommer att läggas ut på skk:s avelsdata om några dagar.

En dag på stan

I dag har jag och hundarna lekt turister i Göteborg. Nelly skulle på bio och jag skulle skicka tillbaka en grej på jobbet. Mops behöver stadsträning och jag tyckte synd om Muffin så hon fick följa med.

Göteborg mitt under Gothia Cup är inte precis lugnt och stillsamt. Unga spelare som drar fram överallt.
Kul att vara mitt i vimlet.

Först fikade vi på Steinbrenner & Nybergs uteservering. Sen gick jag på Avenyn med hundarna. Många vill veta vad det är för ras, men många vet också att det är pumi. Muffin älskar alla och fjäskar och viftar på svansen så fort någon tittar åt hennes håll. Mops låtsas att hon inte ser dem, med vissa undantag. En del främlingar har hon hälsat entusiastiskt på.

Sockeln på John Ericsson-statyn var svalaste platsen på Avenyn. Där satt vi länge. De som ville läsa på skylten på statyn var färre än de som ville fråga om hundarna.

När jag gått upp och ner längs Avenyn började de billiga reaskorna klämma på tån. Jag stannade och tittade i skoaffärens skyltfönster. Slutrea på Ecco-skor. Med bara en hund skulle jag inte tvekat att gå in i en skoaffär. Är där inga förbudsskyltar kan de ju säga till om de inte vill ha in hundar. Oftast är det inga problem.
Men med två pumi i en affär full med folk kändes det inte helt okej att kliva in.

När jag stått där ett tag kom expediten ut och sa att jag väldigt gärna fick komma in med hundarna.

Jag provade skor. Barnen som var i butiken flockades runt hundarna för att klappa.
Muffin tog tillfället att försöka köra ned nosen i en annan kunds väska. Hade damen kanske varit på saluhallen och köpt biffar till kvällens grillparty? Eller ligger där en begagnad tygblöja i en plastpåse? Jag försöker manövrera bort Muffin lite diskret utan att göra barnen ledsna. Då kommer en tant med rullator rullande mot vårt hörn. Mops tror att det är ett monster som är ute efter att käka små svarta hundar till middag och hoppar upp och sätter sig på skohyllan som är monterad på väggen och försöker låtsas att hon är ett par italienska skinnstövlar.
Muffin är besatt av väskan. Jag ställer mig på kopplet med ena foten och provar sko med den andra.

– Hur går det? frågar expediten. Hittar du nåt?

– Ja, de här verkar bra.

Jag har hittat ett par som passar. Hur de ser ut kvittar. Nu måste vi ut innan rullatortanten också vill klappa.

Skorna är väldigt sköna.
Mops rev inte ner skohyllan.

Men billigt blev det inte. Jag köpte ett par strumpor som låg i kassan och glömde fråga om priset i förvirringen. De var inte på rea.

Äntligen hemma!

Jag och Peter åkte utan hundar till SvkFURs årsmöte. Intressant att ta del av diskussionerna om RAS, hur avelsarbetet ska utvecklas, och kul att träffa andra med samma intresse.

Det var ett jättefint hotell. Mysiga rum.

Men hemma bäst. Att vara utan hundarna två dagar är svårt.
De har roat sig med Nelly och hennes kompisar, så de har också haft kul.

Tyvärr tror jag inte det är några valpar i magen. Det är nu sex veckor sen hon och Max parade sig. Magen borde varit större om hon var dräktig.

Hon äter mycket, har ökat i vikt, men jag tvivlar på att det beror på valpar. Det ser inte ut som förra dräktigheten. Då var magen jättestor i sjätte veckan.

Det kan förstås vara några få valpar.
Jag hoppas fortfarande, men skriver det här till er som hört av er och vill tinga valp. Vill inte invagga er i falska förhoppningar.

Soffmys

Muffin softar i soffan. Nog tycker jag hon verkar dräktig, känner igen det där när man liksom pallar upp sig med kuddar för att få det bekvämt.
Hon har kräkts lite med.
Men det har ju hänt att hon gjort utan att vara dräktig också.
Hon och Mops sprang runt som tokiga i skogen idag. De hoppade över granris som låg på marken, de röjer och gallrar i skogen där vi brukar gå så det ligger träd och grenar överallt.
Då såg hon inte precis tung ut.
Men nu tycker jag hon är extra bred.

Snöpulsning

I dag har Mops och jag pulsat runt i skogen i väldigt djup snö. Tungt och tufft. Tur att vi var nära vägen så vi kunde ta oss upp på fast mark igen.

Nu pustar vi ut framför tv:n. Till och med Mops verkar nöjd med att ta det lugnt. Det blir extra tungt när snön fastnar i pälsen.

En titt i kristallkulan

För ett år sedan var valparna i vår första kull åtta veckor. Det känns som alldeles nyss. Mops blev min valp. Nu är hon en unghund som vill att det ska hända saker.

Så när jag försöker se det kommande hundåret framför mig är det mycket Mops i kristallkulan.
Min plan för 2010 är att Mops och jag ska ha kul ihop. Vi ska fortsätta träna agility och går det bra så tävlar vi i sommar.

Året som gick började Nelly och Muffin tävla så vi har varit på många tävlingar redan, som publik.

Flyball ska vi träna med, så vi kan mäta oss med terriern Jippie och de andra som varit här och tränat.

Många frågar när vi ska para Muffin nästa gång. Det blir kanske hösten 2010. Hon är ju inte bara avelstik utan också agilityhund.

Framtiden ligger lite i dunkel, men jag tror att 2010 blir ett bra år, när vi gör saker i vår egen takt. Balans är det ord jag får upp i huvudet – men sen tittar jag på Mops som just nu jobbar på att tugga i sig både sitt eget och Muffins ben och inser att det nog snarare blir fullt ös det här året med.