I helgen var vi på Mårtensby gård utanför Uppsala där SvkFur ordnade valläger. När jag anmälde till detta trodde jag Elda skulle löpa i slutet av maj, så att vi skulle hinna med vallningen först. Nu hann hon precis gå ur löpet och var inte på topp. Men det är ju mest jag som behöver lära mig, och för mig var det nog mest en fördel att ha en lite mer dämpad hund.

Fåren var mycket vältränade och lugna. Stundtals gick det riktigt bra, men vi blev fort trötta, mentalt. Det är mycket att hålla i huvudet.

Det var roligt också att titta på dem som kommit lite längre och se hur skickligt hundarna flyttade fåren.

På söndagen gjorde vi ett anlagstest för kroppsvallare. Vi var lite trötta men blev godkända på testet. Först är det en social del, en sorts mentaltest light, där hunden ska hanteras av främmande, gå genom en grupp människor, följa föraren utan koppel, hoppa ett hinder, höra ett plötsligt ljud, komma på inkallning och gå genom en grupp hundar. Hundar som inte klarar detta får inte fortsätta till del två som är testet med fåren.

Med fåren ska hunden visa att den har anlaget att balansera flocken, så att den vill hålla ihop fårflocken och fösa fåren mot föraren. Det kan göras utan närkontakt med fåren, med hunden utanför fållan.

Bilden (tagen av Ulla Olsson) visar när vi närmar oss fårfållan. Elda springer före och fåren flyttar sig från hunden. Sen tappade Elda intresset lite och vi fick gå in i fållan och fortsätta där. Det här är bara ett anlagstest, inget prov. Man behöver inte kunna valla för att göra det. Men det är en fördel om hunden har haft kontakt med får.

Här är Eldas testprotokoll. Det är FCI:s officiella test, samma görs i hela Europa.

Jag hoppas vi ska kunna fortsätta med vallträning. Fast vi får vänta till hösten om Elda får valpar. Det är svårt att hitta ställen att valla på med kroppsvallande hundar. De flesta som håller på med vallning har bordercollies, som vallar annorlunda.
Det är mycket roligt att få arbeta med det som hunden ursprungligen är framavlad för.

Sista helgen i september åkte jag och Elda till Finnerödja för att prova på vallning. Det var rasklubben som ordnade, Lotta Arne, en av dem som kan mest om vallning med pumi i Sverige, höll i det och de fina fåren finns på Sörtorps fårgård.

Det här var nog det roligaste jag gjort med hund. Elda visste precis vad hon skulle göra. Hon, som annars är blyg för nya människor, samarbetade direkt med Emma och Lena som var våra instruktörer inne hos fåren.

Jag försökte hänga med så gott jag kunde.

På slutet kunde jag och Elda flytta fåren själva utan hjälp.

Nu ska jag träna så att jag kan styra henne på avstånd.

Det här måste vi fortsätta med, även om det är en bit att åka till fåren.