Ridhusträning

Idag lyckades vi ta oss till ridhusträningen, fast det var mest is på vägen här.
Nelly fick träna med Mops. Muffin fick vara hemma. Vi har anmält Mops med oss båda som förare till en klass 1-tävling om två veckor i Kristinehamn.
Det var kul att se på, fast förstås roligare att träna. Men Mops och Nelly behövde nog träna ihop sig lite. Mops är väldigt snabb och entusiastisk, men har inte Muffins rutin, tar till exempel mycket vidare svängar.

Muffins sår verkar läkas, känns inte varmt eller svullet. Hon kunde varit med på träningen, men jag är lite överbeskyddande.
Det bästa med träningen var nog att Mops fick en anledning att ha på sin fleeceoverall när hon satt i bilen efteråt.

Vägen är målet

Vi gick runt sjön Gerdsken, jag och Mops, medan Peter shoppade på Ica. I normala fall en trevlig liten promenad. Nu var det is överallt på stigen. Livsfarligt att gå.
Men jag kämpade på och halkade mig fram. Lättare för Mops som har fler ben.

Det är sånt man aldrig skulle göra utan hund. Halka runt på is en timme för att komma tillbaka till utgångspunkten.


Vi hittade en liten sandstrand.

Hemma igen

Tredje gången. På ett koskinn.

Det var så kul med hundparning så vi stannade i Skåne en dag till. Muffin och Max parade sig en tredje gång. Inomhus den här gången, det var riktigt ruggigt ute. Och nu tyckte hundarna att jag kunde hålla mig ur vägen. De skällde ut mig i kör när jag envisats med att vara med och övervaka hängningen, det där sista momentet när de sitter fast i varandra.
Budskapet var tydligt: Det här kan vi bättre än du.

Första gången vi parade Muffin, för två år sen, med Zappa, var jag för tidigt ute, så det tog några dagar innan Muffin var redo. Sen gick det jättebra, jag tror det var på sextonde eller sjuttonde dygnet.
Den här gången åkte jag ner till Max först på femtonde dygnet, lite nervös för att det skulle vara försent. Men det var nog lagom.

Blir det inga valpar nu så har de i alla fall fått ha lite kul, hundarna.

Jag hoppas på valpar förstås. Muffin gillade att vara mamma.
Och jag vet, mycket kan gå fel. Men mycket kan gå rätt också.

Att komma hem var skönt, borta bra men hemma bäst. Och jag har saknat Mops förstås.
Vi har haft återföreningsmys här nu en lång stund.
Nu sover båda hundarna gott i soffan.
Jag ska se tv, Jakten på lyckan, strax.
Jag känner Hanna H, lite grann, hon har jobbat på GP. Jag vet att hon vet att det är en hund som är lyckan.

Muffin kunde

Alla sov utom jag och hundarna när jag tänkte att jag skulle göra ett grattiskort till Katja, när jag såg på Facebook att hon fyllde år.
Att få Muffin att hålla en blomma medan jag plåtar med mobilen, det är ju lätt. Har vi ju gjort många gånger.
Hm. Nu hade Muffin glömt, eller rättare sagt hon lyder mest Nelly numera.
Jag fick ta fram en bit hundgodis och klickern. Då kom allt tillbaka.

Mops fina overall


Det blev kallt igen. Snön är jobbig. Men det blir lite roligare med Mops snygga overall. Jag har spanat på den ett tag men i zooaffären finns inte alla färger och storlekar. På My Dog fanns allt.
Den passade inte Muffin, men sitter väldigt bra på Mops.
Den är vind och vattentät. Och väldigt dyr. Men det var ett bra köp. Absolut.


Jag har gjort den tajtare i benen med plasttejp, så att den ska stoppa snön och att hon inte ska snubbla i den. Det fungerar mycket bra. Det var Åse, Muffins uppfödare, som tipsade om det.

Kläder är kanske inte nödvändigt, men att kunna gå ut i kramsnö utan att få fullt med snö som fastnar är praktiskt.
Idag var kanske inte snön så kram, men hon gillar overallen, och jag ville visa Nelly hur bra den passar.

God jul!

Vi hinner inte riktigt med att blogga, den myckna snön gör
livet lite krångligare, det blir mindre tid över. Men nu vilar vi
oss lite över julen, och då är det fint med vitt vinterväder.
Muffin och Mops gillar att ha huset fullt med folk, och mycket
julmat att försöka knycka. Granarna var slut när vi väl lyckades
hacka loss bilen och ta oss till stan. Men vi hittade en egen gran
på tomten. Mycket liten, men den luktar gott. Muffin får vara
julbock.

Mops vill också
vara med.